Per Milberg
INLEDNING
Förutom folkskolan i Gärdala har det också funnits en lantmannaskola i Gärdala. Innan vi går in på denna kan en kort historik över lantbruksutbildningen i Östergötland vara på sin plats.
År 1843 startade en Lantbruksskola på Sjögestad, i Vreta Kloster[1]. Då fanns en inträdesavgift på 10 Riksdaler Banko, med därutöver ingen kostnad för mat och husrum. Sedan utbildningen blivit tvåårig, och fått många sökande, ökade avgiften till 200 rdr rmt. Skolan flyttades 1856 till Haddorp (Skeda) nära Linköping, för att 1882 hamna i Bjärka Säby där utbildning pågick till 1955. Eleverna på Lantbruksskolor utbildades med tanke på att arbeta på stora lantbruk som förmän eller liknande, så ett stort lantbruk i anslutning till skolan var en förutsättning för att kunna bedriva sådan utbildning. Kurserna var på ett eller två år, men en mix av teori och praktik. Totalt fanns ca 19 Lantbruksskolor i Sverige under perioden 1913-34 (den tidsperiod när Hamra Lantmannaskola var verksam).
Efter ett riksdagsbeslut 1887 blev det också möjligt att inrätta Lantmannaskolor, vars ändamål var “att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke[2]”. Sådana skolor var mindre krävande att inrätta, och kurserna var kortare än på lantbruksskolorna. I Östergötland ombildades delar av Folkhögskolan i Lunnevad till Lantmannaskola redan 1887, och dess verksamhet pågick fram till 1955.
År 1912 gavs Lantmannaskolorna bättre förutsättningar (dvs statligt stöd), vilket innebar att nio nya skolor inrättades i Sverige 1912-14, och Hamra var en av dessa. Totalt fanns ca 44 Lantmannaskolor i Sverige under perioden 1913-34. År 1912 började man också skilja på två typer av Lantmannaskolor. För att antas till Typ A behövde man ha genomgått Folkhögskola, medan Typ B bara krävde Folkskola. Man kan väl säga att Typ B var en skola för (blivande) bönder. Hamra var Typ B medan Lunnevad var Typ A. Statsunderstöd innebar förstås att verksamheten skulle följa statligt fastställda reglementen[3] [4] [5] [6][1] .
Att notera i sammanhanget är att det från 1912 också blev möjligt att inrätta Lanthushållsskolor – “skolor för blivande bondmoror” – och det blev så småningom ca 40 sådana i Sverige, varav två fanns i Östergötland (Rimforsa och Borghamn)[7]. Drivande i detta hade Fredrika Bremerförbundet varit, som 1907 startat ett seminarium för lanthushållslärare på Rimforsa Strand. Denna lärarskola behövde förstås ha en närliggande lanthushållsskola så att dess lärarelever skulle kunna askultera. I februari 1913 började därför den första lanthushållsutbildningen i Östergötland, ursprungligen förlagd till Rimforsa Strand, men 1918 flyttad till Storgården söder om Rimforsa (skolan lades ner 1991).
HAMRA LANTMANNASKOLA
Låt oss nu återgå till Hamra Lantmannaskola, som alltså var av Typ B. Initiativtagare var Ingemar Gezelius (1876-34), som var född i Kärrbo i Västmanland och hade tagit studentexamen i Uppsala. År 1898 tog han agronomexamen vid Ultuna lantbruksinstitut (söder om Uppsala). Hans första arbete var som 2:e lärare vid Kalmar läns lantbruksskola i Troserum. Därefter fördjupade han sig i mejeriskötsel (bland annat i Alnarp, Skåne) och blev tillförordnad föreståndare för Åtvidabergs mejeri, och lärare vid dess mejeriskola. Efter en tid som vikarierande lärare vid Stockholms läns folkhögskola i Hammarby (lantbruksutbildning var ett vanligt fokus hos folkhögskolorna vid den här tiden), var han under flera år 2:e lärare vid Skaraborgs läns lantbruksskola i Klagstorp. År 1904 instiftade Östergötlands läns hushållningssällskap en tjänst som jordbrukskonsult, och dess första innehavare blev Ingemar Gezelius[8] som 1905 flyttade till Linköping.
De länsvisa hushållningssällskapens tillkomst runt år 1800 var ett utslag av det intresse som under 1700-talet vuxit för att förbättra jordbruksnäringen. Särskilt under 1800-talet hade Hushållningssällskapet en mycket viktig roll, där flera uppgifter med tiden togs över av andra, nystartade institutioner eller myndigheter. Förutom jordbruksfrågor var de involverade i järnvägsbyggen, start av kooperativa föreningar, banker, försäkringsbolag, lantbruksskolor och sjukvård[9].
SKOLAN; BYGGNADERNA MM
När Hamra blev till salu köpte Gezelius gården våren 1913 med syfte att starta en lantmannaskola där och det verkar rimligt att anta att det statliga stödet, liksom tydliggörandet av förkunskaperna, var avgörande för Gezelius planer. På sommaren 1913 erhöll han stöd av Hushållningssällskapet i form av ett större lån, och kunde påbörja de ny- och ombyggnationer som krävdes. Eleverna skulle erhålla kost och logi, så förutom undervisningslokal saknades elevbostäder, ett storkök, tvättmöjligheter etc. Dessutom hade Hamras ladugårdsbyggnad nyligen brunnit ner. Sommaren 1913 uppfördes därför nya ekonomibyggnader, ett magasin byggdes om till elevbostäder, och ett kök byggdes ut. Det är anmärkningsvärt att den första kursen – med 24 antagna elever – kunde starta redan i november samma år.
Gezelius skriver 1930 att ”med de små resurser, som stått till buds, skolans lokaler och bekvämligheter icke på långt när kunna fylla de fordringar, man även med mycket små anspråk kan begära”[10]. Det lät alltså inte helt perfekt.
Gezelius var 37 år gammal när han köpte Hamra och flyttade dit. Året efter (1914) gifte han sig med Kallia Fanny Teresia Snellman (1865-1952) som var 11 år äldre. Kallia var född i Ödeshög och var en tid gift med köpmannan Axel Ernst Heyman (1859-1902) och bodde i Stockholm. År 1910 var hon bosatt på gården Wålberga vid Borens östra strand, och hade titeln “hemmansägarinna”. Troligen var det Wålberga hon ägde (en gård som var drygt 60 ha), och som såldes 1913. Det är oklart om Kallias kapital var inblandat i köpet av Hamra. Kallia Gezelius var medlem av styrelsen för Hushållsskolan på Storgården under ett antal år (åtminstone 1932-34). Hennes vidare öden efter att ha blivit änka en andra gång är oklar, men 1940 bodde hon i Stockholm, med adressen “Slottet 1, Råsunda, Solna” (ett pampigt hyreshus byggt 1911-12) och hade titeln rektorsänka.
DJUREN
En Lantmannaskola skulle, förutom lämpliga byggnader, ha åkermark och husdjur. År 1917 fanns 4 hästar, 1 par oxar, ett 15-tal nötkreatur (plus ungdjur), 2 avelssuggor, ett 20-tal gödsvin, får, höns och gäss på skolan[11]. Tjugo år senare, när skolan upphört, hade dåvarande arrendatorn på Hamra avskaffat oxarna och skaffat en traktor istället. I övrigt var det ungefär samma besättning: 4 hästar, 2 unghästar, 1 tjur, 18 kor, 12 ungdjur, 5 svin, 12 får och 60 höns[12]. Man får väl anta att man dragit ner på grisarna helt enkelt för att det då bodde betydligt färre personer på Hamra (alltså mindre matavfall som svinfoder).
STYRELSEN
Bland Hushållningssällskapets handlingar i Riksarkivet i Vadstena finns en bok där styrelsesammanträdena redovisas. Tyvärr är anteckningarna från mötena mycket kortfattade, och innehåller oftast bara beslut om datum för jul- och påsklov och stipendier till flitiga elever, samt en stående punkt om hur undervisningen framskrider (där vi oftast kan läsa “föranleder ingen åtgärd”). Det första mötet hålls 31 oktober 1913, då läsordning och ordningsstadga fastslås. Närvarande vid detta och många kommande möten var, förutom Ingemar Gezelius, agronom A. Larsson. Tolkning är därför att styrelsen bara bestod av två personer (trots att statsstödet krävde en styrelse om minst fem personer[13]). “Agronom A. Larsson” kan vara den Arvid Larsson som som uppges som anställd vid skolan 1916[14], men han saknas i matriklar från Ultuna och Alnarp, som var de två platser i Sverige där man kunde utbilda sig till agronom, och är inte omnämnd i Hushållningssällskapets officiella historik[15]. Det är oklart om han representerade hushållningssällskapet eller lärarkåren på skolan.
Den 15 maj 1931 hålls det sista styrelsemötet med Gezelius som ordförande. Varför styrelsemötena, eller i alla fall noteringarna från mötena, upphörde därefter vet vi inte, men 26 januari 1934 avlider Gezelius, och en ny styrelse har sitt första möte 11 mars 1934, nu med de två lärarna Luther Fransson och N.M. Heidendahl. Vid nästa möte den 19 april 1934 beslutar man utse C.G. Carlsén[16] som examinator för ämnet Skogshushållning, och man kan lätt föreställa sig att Gezelius bortgång orsakat viss turbulens i lärarlaget. I styrelsemötet 8 dec 1934 deltar tre personer: Luther Fransson, Herman Fröberg och Tage Johansson. Luther och Tage var lärare (se nedan) och gissningsvis hade även Fröberg[17] en lärarroll. Den 16 april 1935 hålls det sista styrelsemötet på Hamra, och samma år flyttar skolan till Höje på Omberg.
Intressant är att styrelseprotokollen liksom elevmatrikeln forsätter i flera år efter att skolan flyttat till Höje. Så alla inblandade verkar ha uppfattat detta som att skolan bara bytt sin geografiska placering.
UTBILDNINGARNA
Lantmannautbildningen var ryggraden i skolans verksamhet, och i skolans elevmatrikel finns totalt 673 sådana elever registrerade. Utbildningen bedrevs som en 5-månaders vinterkurs som startade i november och pågick till mars. Tanken var att detta gav deltagarna möjlighet att fullt ut delta i lantbruksarbete på hemmaplan under odlingssäsongen; eleverna var i många fall söner till bönder och arrendatorer.
Under dessa fem månader gavs ett stort antal betygsatta kurser, alltsamman specificerat i Svensk författningssamling[18] [19]. Dels fanns mer allmänna kurser: Svenska språket; Välskrivning; Räkning; Geometri; Kemi; Fysik; Geologi; Botanik och Kommunalkunskap (senare kallad Medborgarkunskap). Och dels fanns de lantbruksinriktade kurserna: Jordbrukslära; Husdjurslära; Mjölkhushållning; Sjukvårds- och hovbeslagslära; Trädgårdsskötsel; Skogshushållning; Byggnadslära; Lanthushållningens allmänna ekonomi (senare kallad Jordbruksekonomi); Fältmätning med avvägning; Linearritning; Lantbruksbokföring. Betyg gavs också i Flit och Uppförande.
Tyvärr framgår inte exakt hur schemat såg ut, eller hur tiden var fördelad mellan de många kurserna. Vi vet heller inte vilka läroböcker som användes. Vid Lantammakursen på Lunnevad användes ett dussin olika böcker[20], vilket bör ha inneburit en avsevärd utgift för eleverna (som dock samtidigt fick med sig ett referensbibliotek hem efter examen).
Somrarna 1919 och 1920 anordnades en kurs för ”vinnande av behörighet att undervisa i yrkesbestämd fortsättningsskola för jordbruk”. Hur många som gick denna kurs är oklart, men det var uppenbart ett försök att få användning för undervisningslokalerna under en större del av året.
Från 1926, och vartannat år, gavs en kurs för utbildning av Vandringsrättare. Detta yrke, som med tiden bytte namn till Jordbruksinstruktör, handlade om ett handgripligt rådgivningsuppdrag med anställning vid Hushållningssällskapen, som biträde till jordbrukskonsulenterna (som hade agronomexamen). Denna kurs var en månad med teori och praktik, med särskilt fokus på täckdikning. Inträdeskravet var att man genomgått en Lantmannautbildning. Även här är det oklart hur många elever som genomgått denna kurs som bör ha givits fem gånger.
En statlig utredning hade konstaterat att “Undervisningen bör enligt komiterades mening alltså ej vara alldeles kostnadsfri”[21] på rikets lantbruksutbildningar. I kommiténs förslag till stadgar för Landtmannaskolor, § 14, står Lärjunge bekostar sjelf underhåll, bostad, böcker m.m. och betalar för undervisningen en afgift af fyratio kronor, hvilken vid lärokursens böljan erlägges. Det normala var därför att en avgift utgick för Lantmannaskolor som åtminstone skulle täcka mat och husrum[22]. Vi vet inte hur länge den angivna avgiften tillämpades, men senare inflation innebar säkert att avgiften ökade med tiden. Utredarna konstaterade också att “För att likväl lemna äfven obemedlade ynglingar möjlighet öppen att genomgå dessa landtbruksläroverk bör vid hvarje sådant finnas ett lämpligt antal friplatser.” På Hamra var nästan ⅓ av eleverna “frielever” (anges i elevmatrikeln), och deras utnämnande bör ha föregåtts av någon form av behovsprövning. Det fanns också möjlighet till statligt stöd, vilket också noteras i matrikeln (i snitt delas 1400 kr ut per år). Det var Lantmannaskolan själv som administrerade detta, och statsbidraget var i alla fall senare behovsprövat[23] men tyvärr vet vi inte vilka kriterier som gällde. En slående sak är att man på Hamra över tid delade upp stöden i mindre delar. Mot slutet fanns två eller fyra elever som hade ett halvt “frielevskap”, och statsstödet varierade från 45 till 225 kr. Vi får anta att detta var för att fler skulle komma i åtnjutande av stöd.
En generell aspekt av internatkurser, där eleverna bor avsides på landet, är att skolan ofta tar viss ansvar för aktiviteter utom skoltid. På Lunnevad, där Östergötlands andra Lantmannaskola låg, anordnades mängder av aktiviteter som föreläsningar, fester och utflykter[24], men jämförelsen med Hamra haltar eftersom Lunnevad också annordnade en tvåårig allmän folkhögskola och alltså hade betydligt fler elever totalt. I ett minneshäfte för vinterkursen på Hamra 1930/31 finns, förutom foton på elever, lärare, huvudbyggnanden och lärobyggnaden även den numera försvunna byggnaden Granstorp. Denna timrade stuga hade förmodligen saknat torpare sedan 1899, och dess uppträdande i minnesskiften kan tolkas som att den användes för sociala aktiviteter. Vi kan också gissa att Lantmannaskolan på Hamra på något sätt haft en relation till Lanthushållsskolan på Rimforsa Strand/Storgården. För inte kan man missat möjligheten att para ihop unga utbildade (blivande) bönder med unga utbildade blivande bondmoror? Jag har sett bilder som kan tolkas som en gemensam sammankomst på Hamra. Vad vi vet med säkerhet är att Ingemar Gezelius satt med i styrelserna i alla tre skolorna (Lantmannaskolan, Lanthushållsskolan och Lanthushållsskoleseminariet) och att Ingemars hustru Kallia var med i styrelsen för Lanthushållskolan.
ELEVERNA
Totalt 672 elever studerade vid Hamra Lantmannaskola[25], och antal elever per år varierade mellan 22 och 37, vilket gjorde Hamra till en av de större lantmannaskolorna i Sverige[26].
I skolans elevmatrikel[27] kan vi se vilka som läste, varifrån de kom (faderns hemvist) och hur gamla de var. Med tanke på att det fanns minst en lantmannaskola per län, så är det inte förvånande att drygt 94% av eleverna var från Östergötland (633 av 671 elever vars geografiska ursprung kunnat fastställas). Eleverna kom från drygt 130 av Östergötlands 170 socknar, och fördelar vi eleverna på dagens kommuner dominerade Linköpings kommun stort (190), följt av Kinda kommun (88), Motala (74), Norrköping (70) och Mjölby (68). De lite mindre kommunerna Ödeshög, Åtvidaberg, Söderköping, Finspång och Vadstena bidrog med 108 elever (drygt 20 per kommun), medan Boxholm, Valdemarsvik och Ydre bidrog minst (34 elever, alltså drygt 10 per kommun). Fördelningen speglar förstås befolkningstätheten, men det är uppenbart att extra många elever kom från närområdet: Drygt 5% av eleverna kom från Vårdnäs och Tjärstad socknar, som 1920 bara hade knappt 1,4% av Östergötlands invånarantal, så detta område var överrepresenterat med en faktor 4 eller 5. Över lag var elever från Kinda härad överrepresenterade: de utgjorde drygt 15% av eleverna[28], medan häradet bara hade 6% av Östergötland invånare (alltså en faktor på knappt 3). Vissa by- och gårdsnamn förekommer flera gånger, och till exempel kom hela nio elever från byn Njölhult i Horn (vilket kan tolkas som att tidigare elever måste talat väl om själva utbildningen). Vi hittar också tre gärdalabor bland eleverna: Knut Andersson (Gärdala Storgård 1927-8), Manne Pettersson (Gärdala Lillgård, 1927-8) och Kurt Larsson (Groveda, 1934-5), och tre ytterligare från angränsande gårdar (Claes Bertil Isaksson, Fäntebo; Valdemar Andersson, Skeda; Yngve Petterson, Kåtebo). Höjer vi blicken ytterligare hittar vi elever från Opphem, Hackel och Brokind. Med så många lokala elever är det uppenbart att skolan måste satt ett kraftigt avtryck bland den jordbrukande befolkning i Gärdala och Kinda, och utgjorde en viktig del i den professionalisering som skedde av jordbruket vid denna tid, men många nya ideer, utvärderingar, fältförsök och kunskapsspridning, och organisering i fackliga organisationer (Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) bildades 1917 och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) 1929).
Det fanns också enstaka elever från annat håll, främst Kalmar län (16), Stockholms län (7), och Jönköpings län (4), men också sex elever från Södermanlands län, Västergötland, Värmland och Uppland. Dessutom fanns det tre elever vars fäder bodde i Lettland, Finland eller Österrike. Eftersom hemort noterades som faderns bostadsort, är det fullt möjligt att en del av dessa elever kanske bodde i Östergötland, eller hade släkt- eller annan anknytning hit.
Inga kvinnor genomgick utbildningen vilket spegar genuskonventionerna vid denna tid. I förarbetena till Lantmannaskolornas inrättade 1887, står det att “Landtmannaskolans ändamål är att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke.”[29] I senare styrdokument specificeras dock inte elevernas genus[30], och senare hände det att enstaka kvinnor läste Lantmannautbildningen[31]. Ett lokalt exempel var Birgit Göransson från Tjärstad (Svenmyra, Bestorp) som 1944-45 läste Lantmannakursen på Lunnevad (Birgit var troligen arvtagare till gården Svenmyra; hennes mormor och morfar hade fyra döttrar, och hon verkar ha varit enda barnbarnet).
LÄRARNA
En skola är inte bara formativ för eleverna, utan också för lärarna. Därför är det intressant att utreda vilka som jobbade på Hamra lantmannaskola. Förutom “ordinarie lärare” fanns tjänstebeteckningen “2:e lärare”, “vikarie” och “timlärare”. För de tre första verkar agronomexamen varit ett krav. Sådana utbildningar, som var 3-åriga, fanns på Ultuna (Uppland) och Alnarp (Skåne), och inträde där krävde studentexamen samt jordbrukspraktik i någon form. Det var alltså högt ställda krav på lärarna. Vi kan nog konstatera att lärare på Lantmannaskolor inte var ett högstatusarbete: de flesta arbetade bara 1-2 säsonger, och många flyttade under några år runt på flera Lantmannaskolor och Lantbruksskolor. Om detta berodde på dålig lön, dåliga tjänstebostäder, eller att arbetet kanske inte varade hela året, kan vi bara spekulera om. Man kan också tänka sig att detta var ett utmärkt sätt att samla bred erfarenhet av stor betydelse för en karriär inom t ex rådgivning. Att ha erfarenhet från olika delar av landet bör förstås ha varit positivt för karriären.
Förutom föreståndare Gezelius, fanns det en eller två lärare beroende på antal elever. Nedan är de 14 lärare jag identifierat i matriklar för agronomer från Ultuna[32] och Alnarp[33], och för båda orterna[34]. Där saknas uppenbart lärare, kanske mest för att biografierna i matriklarna skrivits av personerna själva och en del valde att mycket översiktligt redovisa kortvariga anställningar tidigt i karriären.
1913-?: A. Larsson. Kan ej återfinnas i matriklar eller HS.
Två personer var anställda som jordbrukskonsulenter vid Hushållningssällskapet 1913, och listas under “Undervisare i jordbruk” i dess officiella statistik. Däremot kan vi inte vara säkra på om dessa båda undervisade vid Hamra Lantmannaskola, eller Lantbruksskolan i Bjärka Säby, eller båda.
1913-?: Josef Hagman (1885-1948) född i Rinna, Östergötland. Alnarp 1910. Undervisade vid Tomta lantbruksskola, bland annat som förstelärare, och blev 1913 utsedd till Andre Jordbrukskonsulent vid Hushållningssällskapet i Östergötland (senare förste jordbrukskonsulent). Från 1940 var han egnahemsdirektör i Östergötlands län. Invaldes 1942 i Lantbruksakademien och var ledamot av Östergötlands läns landsting och Linköpings stadsfullmäktige. Han var också riksdagsledamot för Högern: andra kammaren 1933–1936, första kammaren 1944-48[35].
1913-?: Tage Fredriksson (1874-??) född i Västra Tollstad, Östergötland, med examen från Alnarp 1909. Efter 1920 drev han två gårdar i västra Östergötland, men innan dess var han bland annat lärare vid vandringsrättarekurserna på Bjärka-Säby lanbruksskola.
1916-18: andrelärare Sven Gustaf Sixtensson (1893-19??) från Gävleborgs län, examen vid Ultuna 1915. Han arbetade vid fyra olika lantmannaskolor/lantbruksskolor, innan hans blev involverad i husdjursavel. Först som konsulent hos ”Svenska Ayrshireföreningen” (en skotsk nötras), sedan som konsulent och sekreterare hos ”Avelsföreningen för SRB” (Svensk Röd och vit Boskap). Det senare var en ras som skapades 1928, bland annat utifrån Ayrshire-nöt.
1918-19: lärare Alfred Gideon Johansson (1889-1957) från Skaraborgs län, examen vid Ultuna 1917. Han blev senare anställt på Hushållningssällskapet i Linköping som täckdikningskonsulent och därefter vid Lantbruksnämnden i Linköping.
1919-20: folkskolärare Olof Bolin (1878-1950) var född på Gotland och hade avlagt folkskollärarexamen i Linköping 1899. Somrarna 1919 och 1920 anordnade han kurser för ”vinnande av behörighet att undervisa i yrkesbestämd fortsättningsskola för jordbruk”. Denna udda kurs har jag inte lyckats hitta mer information om.
1919-26: lärare Alf Lennart Stigen (1895-19XX) från Malmö, som fick sin examen i Alnarp 1918. Stigen hade också en annan anställning vid en lantbruksskola (Tomta, i Västmanland). Kom senare att fokusera på mejeriverksamhet, och var under mycket av sitt yrkesliv anställd vid AB Separator, i Stockholm.
1921: vikarierande lärare Gösta Vitalis Marell (1896-19XX) från Norrtälje (Uppland), examen vid Ultuna 1920. Innan Hamra hade Marell arbetat vid Lantbruksskolan i Bjärka-Säby och fortsatte sedan vid en annan lantmannaskola och en mejeriskola. Så småningom blev han byråagronom vid Kungliga Lantbruksstyrelsen (Stockholm).
1925: vikarierande lärare Jacob Verner Hagman (1895-1968) från Stora Åby (Ödeshög), examen vid Ultuna 1924. Arbetade senare i Linköping en tid, dels på Hushållningssällskapet och dels på Sveriges utsädesförening. Senare började han som jordbrukskonsulent vid Stockholms läns och stads hushållningssällskap.
1925-27: lärare Yngve Sigurd Valdemar Hansson (1898-19??) född i Lomma (Skåne), agronomexamen i Alnarp 1923. Hade tidigare arbetat på Dala lantbruksskola, och var under sju år rektor för Ökna lantmannaskola (Södermanland), och senare föreståndare och rektor för mejeriskolan på Alnarp.
1926-27: extralärare Sune Gustaf Hjalmar Träskman (1901-1962) född i Häradshammar (Vikbolandet), examen i Alnarp 1926. Efter Hamra arbetade han som försöksassistent i jordbruksförsök, samt vid åtminstone en annan lantmannaskola. Han blev sedemera författare i upplysningsbranschen: medarbetare i ”Svensk Lantbrukslexion” (1941), ”Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok” (1942-48), ”Hönsbok” (1944), ”Fjäderfäskötsel” (1948 med flera senare utgåvor), och ”Sveriges fjäderfäskötsel” i två band (1951).
1927-30: Arnold Lorensson (1902-1966) från Kalmar, agronomexamen från Alnarp 1927. Även han kombinerade lärarjobbet på Hamra med att vara biträde vid Hushållningssällskapet. Hösten 1930 lämnade han Hamra för att bli betinspektör vid Roma sockerfabrik på Gotland. Han gifte sig 1932 med Sonja Boquist från Söderö (Kättilstad), och upprätthöll alltså viss kontakt med bygden.
1927-34: ordinarie lärare Karl Luther Fransson (1895-1963) född i Linderås (Jönköpings län), agronomexamen i Alnarp 1920. Arbetade efter examen som ordinarie lärare på Torsta lantmannaskola (Jämtland). Sista året på Hamra hade han också rollen som rektor, en roll som han behöll när skolan flyttade till Höje på Omberg (se nedan). Under sin tid på Hamra var han också extra jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapet.
1930-31: extralärare Göran Knutsson (1907-79) född i Gamleby, examen från Ultuna 1930. Knutsson var en mångsidig figur, som läste vidare på Ultuna på 1930t, där han också arbetade som lärare. Dessutom var han vandringsrättare vid Hushållningssällskapet. Han avancerade inom Uppsala läns hushållningssällskap för att så småningom bli dess direktör (1958-76), och blev 1974 invald i Kungliga skogs- och lantbruksakademien[36]. Han gjorde dessutom uppdrag åt FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) i Nepal, skrev om hampodling och gjorde upplysningsfilmer.
1931-33: lärare Nils-Herman Bertil von Zweigbergk (1906-1974), från Vist (Östergötland), examen vid Ultuna 1931. Arbetade på totalt sex olika lantmanna- och lantbruksskolor. Sedemera rektor vid Ingelstads lantmannaskola (Småland), och rektor vid Ultuna lantbruksskola (Uppland).
1934: Nils Martin Heidendahl (1907-2000) från Skåne, examen i Alnarp 1933. Innan Hamra hade han arbetat vid Dingle Lantmannaskola (Bohuslän). Efter Hamra blev han byråagronom vid Kungliga lantbruksstyrelsen och byråassistent i Statens Egnahemsstyrelse. Under kriget var han sekreterare i Statens Livsmedelskommission och i Statens linnämnd samt verkställande direktör för Riksförbundet lin & hampa (från 1943). Han var också sekreterare i fyra statliga utredningar, en om ”Jordbrukets inriktande under försvårad tillförsel och krig” (1939), två om sockerbetspris och sockertillverkning (1941) och en om Hushållningssällskapens organisation (1942). Efter denna mycket aktiva period fortsatte han som VD för Riksförbundet lin & hampa till 1970. Han var bekant med den svenske stjärndiplomaten Gunnar Jarring (1907-2002) som beskriver honom som ”bänkkamrat 1957-88”, men oklart vad det innebar eftersom Jarring var rumsligt rörlig under denna period (FN-ambassadör 1956-58, ambassadör i Washington 1958-63 och Moskva 1964-73, FN medlare i Mellanösternkonflikten 1967-90). År 1970 publicerade Heidendahl tillsammans med Gustav Svensson ”Utredning rörande odling och beredning av spånadslin i Sverige” för Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vidare gav han ut boken ”Spånadsväxtodlingen i Sverige 1940-1965” en bok som sammanfattar den statsunderstödda lin- och hampodlingen som initierades under kriget och som upphörde 25 år senare. Han skrev den på uppdrag av Riksförbundet lin och hampa (ett förbund som för övrigt verka ha lagts ner 1970).
1934-35: Oskar Emil Tage Johansson (1903-68) från Kalmar, examen i Alnarp 1932. Innan Hamra hade han arbetat på Lantmannaskolan i Sala, och liksom Luther ovan flyttade han med till Höje på Omberg. Där arbetade han som lärare fram till 1943, då han började arbeta på Svalövs lantmannaskola.
1934?: Erik Herman Fröberg (1899-1988) Ultuna 1926.
VAD HÄNDE SEN?
När Gezelius gått bort erbjöds Hushållningssällskapet att köpa Hamra för att kunna driva skolan vidare. Men Hushållningssällskapet var mindre intresserat. Dels var ju lokalerna inte perfekta, dels hade sällskapet planer på att samordna alla utbildningar man stöttade till en plats. Därför valde man att tillfälligt förlägga lantmannautbildningen till Omberg (Höje). Här hade det i många år funnits en skogsskola som nyligen lagts ner, så det fanns både lämpliga elevbostäder och lokaler för undervisning. Även om detta var tänkt som ett provisorium så kom kriget emellan och Lantmannaskolan var verksam där fram till 1955. Då las skolorna i Höje, Lunnevad och Bjärka Säby ner, och istället öppnades en ny skola inom lantbrukets område i nybyggda lokaler i Vreta Kloster. Där fortsatte under några år lantmannautbildningen enligt äldre upplägg, men 1963 kom nya statliga riktlinjer som förändrade utbildningsprogrammen i grunden. Efter 75 år upphörde därmed lantmannaubildningen i Östergötland.
REFLEKTION
Av egen och andras erfarenhet vet vi att de första åren som ”ung vuxen” ofta ger bestående intryck och viktiga erfarenheter. På samma sätt vet vi att den första anställningen man har kan få stor betydelse av resten av karriären. Därför kan vi dra slutsatsen att Lantmannaskolan i Hamra under sin drygt 20-åriga verksamhetstid kom att betyda en hel del för hela 700 personer.
För eleverna innebar det en utbildning om moderna jordbruksmetoder, och många nya kontakter med andra (blivande) bönder. Några av eleverna kanske träffade sin blivande hustru här. Men vilken typ av minnen bar dom med sig från Gärdala? De flesta lär ha kommit hit med tåg, och rimligen blivit hämtade vid Gärdala hållplats med hästskjuts, eller senare bil. De kom hit kring den 1 november, och tillbringade vintern och vårvintern här. Vad gjorde de på fritiden? Umgicks man med andra i bygden? Det enda vi vet med säkerhet är att lantmannaskolan var en viktig inkomstkälla för affären i Gärdala[37].
För många av lärarna var det första anställningen efter en akademisk examen, liksom första erfarenheten som lärare. Värt att notera är att de flesta lärare förmodligen bodde på Hamra under arbetet där, och att detta gav Gärdala ett tillskott av högutbildade. Eftersom de flesta lärare arbetade på Hamra bara några år, innebar det också en hög omsättning av högutbildade.
Vi får förmoda att erfarenheterna från Hamra påverkat lärarnas fortsatta arbete inom lantbruksutbildning och lantbruksrådgivning, och vi kan notera att några av dem senare fick stort inflytande på jordbruket i Sverige. I främsta rummet här hamnar Heidendahl, som under 1940-talet var sekreterare i två viktiga utredningar om jordbrukets förutsättningar och framtid (Krigsberedskap, och hushållningssällskapens organisation). Sixtensson var drivande i skapandet av SRB, en nötras av största betydelse under 1900-talet (och även idag). Träskmans böcker om hönsskötsel fick mycket stor spridning och inflytande. Knutsson hade stort inflytande på jordbruket, inte bara i Uppsala län, och blev invald i Kungliga skogs- och lantbruksakademien.
Man kan vidare fundera på om lärarnas intresse och blivande val av professionell fördjupning avgjordes på Hamra? Jag tänker då på Luther Fransson, von Zweigbergk och Tage Johansson som fortsatte som lärare, Sixtensson och husdjursavel, Träskman och höns samt Gideon Johansson och täckdikning. Var det ämnen de satts att undervisa i, och ett intresse som då väcktes?
En annan intressant observation är det senare engagemanget för alternativa grödor. Lorensson, Knutsson och Heidendahl kom alla att vara viktiga i de ansträngningar som gjordes under och efter andra världskriget för att säkra svensk tillgång till fiber (spånad): alltså lin och hampa. Som av en tillfällighet kom åtminstone två lantbrukare i vår trakt att odla hampa: Timar Pettersson på Groveda, och Eric Pettersson på Sjöberga (som odlade hampa när han var arrendator på Kättilstad prästgård).
[1] Harald Schött (1913) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 1. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 289 sidor.
[2] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationsen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Söner.
[3] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationsen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Sönder.
[4] Svensk författningssamling (1918) Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. Given den 8 november 1918. Stockholm, 1918: 2529-2539. (Svensk författningssamling 1918:923)
[5] Svensk författningssamling (1919) Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. Givet den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2477-2477. (Svensk författningssamling 1919:856)
[6] Svensk författningssamling (1919) Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. Given den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2488-2493. (Svensk författningssamling 1919:857)
[7] Eva Gram (1964) Lanthushållsundervisningen. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 188-190.
[8] Harald Schött (1913) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 1. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 289 sidor.
[9] Harald Schött (1914) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 2. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 522 sidor.
[10] Ingemar Gezelius (1930) Hamra Lantmannaskola. Svenska Lantmannaskolans Årsskrift, s 21-22.
[11] Anonym (1917) Hamra lantmannaskola. Lantmannens Månadsblad: till det mindre Jordbrukets Tjenst. s 102
[12] Gods & Gårdar
[13] Svensk författningssamling (1919) Nr 856 Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda landmannaskolor. 2477-2487.
[14] Provinstidningen Dalsland, 1916-09-27
[15] H. Schött (1913-14) Östergötlands Läns Hushållningssällskaps historia. 2 volymer.
[16] Carl Gustaf Carlsén (1887-???), länsjägmästare i Östergötland sedan 1920.
[17] Erik HERMAN Förberg 1899, utexaminerad från Ultuna 1926, och 1927-28 inspektor vid en gård i Sörmland.
[18] Svensk författningssamling (1918) Nr 923 Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. 2530-2539.
[19] Svensk författningssamling (1919) Nr 856 Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. 2477-2487.
[20] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[21] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1884, P.A. Norstedt Söner.
[22] Tenhults lantmannaskola i Småland införde avgifter 1919 efter att ha varit gratis några år.
Albert Gustawson (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842-1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912-1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskols i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927.
[23] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[24] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[25] Åke Wallinder (1964) Lantbruksundervisningen i Östergötland 1914-1964. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 176-187.
[26] Albert Gustawson (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842-1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912-1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskols i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927.
[27] Del av Hushållningssällskapets arkiv vid Riksarkivet i Vadstena.
[28] Åke Wallinder (1964) Lantbruksundervisningen i Östergötland 1914-1964. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 176-187.
[29] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1884, P.A. Norstedt Söner.
[30] Svensk författningssamling (1918) Nr 923 Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. 2530-2539.
[31] 1944-45 läste Birgit Göransson från Tjärstad (Svenmyra, Bestorp) Lantmannakursen på Lunnevad. Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och lantmannaskola Lunnevad 1944-45. Östgötens Boktryckeri, Linköping, 28 sidor. Birgit var troligen arvtagare till gården (hennes mormor och morfar hade fyra döttrar, och hon var enda barnbarnet).
[32] Ultuna Elevkår (1932) Matrikel över styrelsemedlemmar, lärare och elever vid Ultuna Lantbruksinstitut 1848-1932. Uppsala, 380 s.
[33] Sigfrid Andersson (1935) Alnarps matrikel. Matrikel över lärare och elever i agronom- och konsulentkurserna vid Alnarp 1862-1933. Malmö, 446 s.
[34] Jacob Bjärsdal (1953) Sveriges agronomer 1900-1952. 2.800 biografier över agronomer i Sverige. LTs Förlag, 265 s.
[35] https://sv.wikipedia.org/wiki/Josef_Hagman
[36] Anonym (1980) Avlidna svenska ledamöter av Skogs- och Lantbruksakademien. Göran Knutsson. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift 119: 305.
[37] Enligt Saga Pettersson, Karl-Henrik Petterssons mamma, som drev affären en period med sin syster
Förutom folkskolan i Gärdala har det också funnits en lantmannaskola i Gärdala. Innan vi går in på denna kan en kort historik över lantbruksutbildningen i Östergötland vara på sin plats.
År 1843 startade en Lantbruksskola på Sjögestad, i Vreta Kloster[1]. Då fanns en inträdesavgift på 10 Riksdaler Banko, med därutöver ingen kostnad för mat och husrum. Sedan utbildningen blivit tvåårig, och fått många sökande, ökade avgiften till 200 rdr rmt. Skolan flyttades 1856 till Haddorp (Skeda) nära Linköping, för att 1882 hamna i Bjärka Säby där utbildning pågick till 1955. Eleverna på Lantbruksskolor utbildades med tanke på att arbeta på stora lantbruk som förmän eller liknande, så ett stort lantbruk i anslutning till skolan var en förutsättning för att kunna bedriva sådan utbildning. Kurserna var på ett eller två år, men en mix av teori och praktik. Totalt fanns ca 19 Lantbruksskolor i Sverige under perioden 1913-34 (den tidsperiod när Hamra Lantmannaskola var verksam).
Efter ett riksdagsbeslut 1887 blev det också möjligt att inrätta Lantmannaskolor, vars ändamål var “att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke[2]”. Sådana skolor var mindre krävande att inrätta, och kurserna var kortare än på lantbruksskolorna. I Östergötland ombildades delar av Folkhögskolan i Lunnevad till Lantmannaskola redan 1887, och dess verksamhet pågick fram till 1955.
År 1912 gavs Lantmannaskolorna bättre förutsättningar (dvs statligt stöd), vilket innebar att nio nya skolor inrättades i Sverige 1912-14, och Hamra var en av dessa. Totalt fanns ca 44 Lantmannaskolor i Sverige under perioden 1913-34. År 1912 började man också skilja på två typer av Lantmannaskolor. För att antas till Typ A behövde man ha genomgått Folkhögskola, medan Typ B bara krävde Folkskola. Man kan väl säga att Typ B var en skola för (blivande) bönder. Hamra var Typ B medan Lunnevad var Typ A. Statsunderstöd innebar förstås att verksamheten skulle följa statligt fastställda reglementen[3] [4] [5] [6][1] .
Att notera i sammanhanget är att det från 1912 också blev möjligt att inrätta Lanthushållsskolor – “skolor för blivande bondmoror” – och det blev så småningom ca 40 sådana i Sverige, varav två fanns i Östergötland (Rimforsa och Borghamn)[7]. Drivande i detta hade Fredrika Bremerförbundet varit, som 1907 startat ett seminarium för lanthushållslärare på Rimforsa Strand. Denna lärarskola behövde förstås ha en närliggande lanthushållsskola så att dess lärarelever skulle kunna askultera. I februari 1913 började därför den första lanthushållsutbildningen i Östergötland, ursprungligen förlagd till Rimforsa Strand, men 1918 flyttad till Storgården söder om Rimforsa (skolan lades ner 1991).
HAMRA LANTMANNASKOLA
Låt oss nu återgå till Hamra Lantmannaskola, som alltså var av Typ B. Initiativtagare var Ingemar Gezelius (1876-34), som var född i Kärrbo i Västmanland och hade tagit studentexamen i Uppsala. År 1898 tog han agronomexamen vid Ultuna lantbruksinstitut (söder om Uppsala). Hans första arbete var som 2:e lärare vid Kalmar läns lantbruksskola i Troserum. Därefter fördjupade han sig i mejeriskötsel (bland annat i Alnarp, Skåne) och blev tillförordnad föreståndare för Åtvidabergs mejeri, och lärare vid dess mejeriskola. Efter en tid som vikarierande lärare vid Stockholms läns folkhögskola i Hammarby (lantbruksutbildning var ett vanligt fokus hos folkhögskolorna vid den här tiden), var han under flera år 2:e lärare vid Skaraborgs läns lantbruksskola i Klagstorp. År 1904 instiftade Östergötlands läns hushållningssällskap en tjänst som jordbrukskonsult, och dess första innehavare blev Ingemar Gezelius[8] som 1905 flyttade till Linköping.
De länsvisa hushållningssällskapens tillkomst runt år 1800 var ett utslag av det intresse som under 1700-talet vuxit för att förbättra jordbruksnäringen. Särskilt under 1800-talet hade Hushållningssällskapet en mycket viktig roll, där flera uppgifter med tiden togs över av andra, nystartade institutioner eller myndigheter. Förutom jordbruksfrågor var de involverade i järnvägsbyggen, start av kooperativa föreningar, banker, försäkringsbolag, lantbruksskolor och sjukvård[9].
SKOLAN; BYGGNADERNA MM
När Hamra blev till salu köpte Gezelius gården våren 1913 med syfte att starta en lantmannaskola där och det verkar rimligt att anta att det statliga stödet, liksom tydliggörandet av förkunskaperna, var avgörande för Gezelius planer. På sommaren 1913 erhöll han stöd av Hushållningssällskapet i form av ett större lån, och kunde påbörja de ny- och ombyggnationer som krävdes. Eleverna skulle erhålla kost och logi, så förutom undervisningslokal saknades elevbostäder, ett storkök, tvättmöjligheter etc. Dessutom hade Hamras ladugårdsbyggnad nyligen brunnit ner. Sommaren 1913 uppfördes därför nya ekonomibyggnader, ett magasin byggdes om till elevbostäder, och ett kök byggdes ut. Det är anmärkningsvärt att den första kursen – med 24 antagna elever – kunde starta redan i november samma år.
Gezelius skriver 1930 att ”med de små resurser, som stått till buds, skolans lokaler och bekvämligheter icke på långt när kunna fylla de fordringar, man även med mycket små anspråk kan begära”[10]. Det lät alltså inte helt perfekt.
Gezelius var 37 år gammal när han köpte Hamra och flyttade dit. Året efter (1914) gifte han sig med Kallia Fanny Teresia Snellman (1865-1952) som var 11 år äldre. Kallia var född i Ödeshög och var en tid gift med köpmannan Axel Ernst Heyman (1859-1902) och bodde i Stockholm. År 1910 var hon bosatt på gården Wålberga vid Borens östra strand, och hade titeln “hemmansägarinna”. Troligen var det Wålberga hon ägde (en gård som var drygt 60 ha), och som såldes 1913. Det är oklart om Kallias kapital var inblandat i köpet av Hamra. Kallia Gezelius var medlem av styrelsen för Hushållsskolan på Storgården under ett antal år (åtminstone 1932-34). Hennes vidare öden efter att ha blivit änka en andra gång är oklar, men 1940 bodde hon i Stockholm, med adressen “Slottet 1, Råsunda, Solna” (ett pampigt hyreshus byggt 1911-12) och hade titeln rektorsänka.
DJUREN
En Lantmannaskola skulle, förutom lämpliga byggnader, ha åkermark och husdjur. År 1917 fanns 4 hästar, 1 par oxar, ett 15-tal nötkreatur (plus ungdjur), 2 avelssuggor, ett 20-tal gödsvin, får, höns och gäss på skolan[11]. Tjugo år senare, när skolan upphört, hade dåvarande arrendatorn på Hamra avskaffat oxarna och skaffat en traktor istället. I övrigt var det ungefär samma besättning: 4 hästar, 2 unghästar, 1 tjur, 18 kor, 12 ungdjur, 5 svin, 12 får och 60 höns[12]. Man får väl anta att man dragit ner på grisarna helt enkelt för att det då bodde betydligt färre personer på Hamra (alltså mindre matavfall som svinfoder).
STYRELSEN
Bland Hushållningssällskapets handlingar i Riksarkivet i Vadstena finns en bok där styrelsesammanträdena redovisas. Tyvärr är anteckningarna från mötena mycket kortfattade, och innehåller oftast bara beslut om datum för jul- och påsklov och stipendier till flitiga elever, samt en stående punkt om hur undervisningen framskrider (där vi oftast kan läsa “föranleder ingen åtgärd”). Det första mötet hålls 31 oktober 1913, då läsordning och ordningsstadga fastslås. Närvarande vid detta och många kommande möten var, förutom Ingemar Gezelius, agronom A. Larsson. Tolkning är därför att styrelsen bara bestod av två personer (trots att statsstödet krävde en styrelse om minst fem personer[13]). “Agronom A. Larsson” kan vara den Arvid Larsson som som uppges som anställd vid skolan 1916[14], men han saknas i matriklar från Ultuna och Alnarp, som var de två platser i Sverige där man kunde utbilda sig till agronom, och är inte omnämnd i Hushållningssällskapets officiella historik[15]. Det är oklart om han representerade hushållningssällskapet eller lärarkåren på skolan.
Den 15 maj 1931 hålls det sista styrelsemötet med Gezelius som ordförande. Varför styrelsemötena, eller i alla fall noteringarna från mötena, upphörde därefter vet vi inte, men 26 januari 1934 avlider Gezelius, och en ny styrelse har sitt första möte 11 mars 1934, nu med de två lärarna Luther Fransson och N.M. Heidendahl. Vid nästa möte den 19 april 1934 beslutar man utse C.G. Carlsén[16] som examinator för ämnet Skogshushållning, och man kan lätt föreställa sig att Gezelius bortgång orsakat viss turbulens i lärarlaget. I styrelsemötet 8 dec 1934 deltar tre personer: Luther Fransson, Herman Fröberg och Tage Johansson. Luther och Tage var lärare (se nedan) och gissningsvis hade även Fröberg[17] en lärarroll. Den 16 april 1935 hålls det sista styrelsemötet på Hamra, och samma år flyttar skolan till Höje på Omberg.
Intressant är att styrelseprotokollen liksom elevmatrikeln forsätter i flera år efter att skolan flyttat till Höje. Så alla inblandade verkar ha uppfattat detta som att skolan bara bytt sin geografiska placering.
UTBILDNINGARNA
Lantmannautbildningen var ryggraden i skolans verksamhet, och i skolans elevmatrikel finns totalt 673 sådana elever registrerade. Utbildningen bedrevs som en 5-månaders vinterkurs som startade i november och pågick till mars. Tanken var att detta gav deltagarna möjlighet att fullt ut delta i lantbruksarbete på hemmaplan under odlingssäsongen; eleverna var i många fall söner till bönder och arrendatorer.
Under dessa fem månader gavs ett stort antal betygsatta kurser, alltsamman specificerat i Svensk författningssamling[18] [19]. Dels fanns mer allmänna kurser: Svenska språket; Välskrivning; Räkning; Geometri; Kemi; Fysik; Geologi; Botanik och Kommunalkunskap (senare kallad Medborgarkunskap). Och dels fanns de lantbruksinriktade kurserna: Jordbrukslära; Husdjurslära; Mjölkhushållning; Sjukvårds- och hovbeslagslära; Trädgårdsskötsel; Skogshushållning; Byggnadslära; Lanthushållningens allmänna ekonomi (senare kallad Jordbruksekonomi); Fältmätning med avvägning; Linearritning; Lantbruksbokföring. Betyg gavs också i Flit och Uppförande.
Tyvärr framgår inte exakt hur schemat såg ut, eller hur tiden var fördelad mellan de många kurserna. Vi vet heller inte vilka läroböcker som användes. Vid Lantammakursen på Lunnevad användes ett dussin olika böcker[20], vilket bör ha inneburit en avsevärd utgift för eleverna (som dock samtidigt fick med sig ett referensbibliotek hem efter examen).
Somrarna 1919 och 1920 anordnades en kurs för ”vinnande av behörighet att undervisa i yrkesbestämd fortsättningsskola för jordbruk”. Hur många som gick denna kurs är oklart, men det var uppenbart ett försök att få användning för undervisningslokalerna under en större del av året.
Från 1926, och vartannat år, gavs en kurs för utbildning av Vandringsrättare. Detta yrke, som med tiden bytte namn till Jordbruksinstruktör, handlade om ett handgripligt rådgivningsuppdrag med anställning vid Hushållningssällskapen, som biträde till jordbrukskonsulenterna (som hade agronomexamen). Denna kurs var en månad med teori och praktik, med särskilt fokus på täckdikning. Inträdeskravet var att man genomgått en Lantmannautbildning. Även här är det oklart hur många elever som genomgått denna kurs som bör ha givits fem gånger.
En statlig utredning hade konstaterat att “Undervisningen bör enligt komiterades mening alltså ej vara alldeles kostnadsfri”[21] på rikets lantbruksutbildningar. I kommiténs förslag till stadgar för Landtmannaskolor, § 14, står Lärjunge bekostar sjelf underhåll, bostad, böcker m.m. och betalar för undervisningen en afgift af fyratio kronor, hvilken vid lärokursens böljan erlägges. Det normala var därför att en avgift utgick för Lantmannaskolor som åtminstone skulle täcka mat och husrum[22]. Vi vet inte hur länge den angivna avgiften tillämpades, men senare inflation innebar säkert att avgiften ökade med tiden. Utredarna konstaterade också att “För att likväl lemna äfven obemedlade ynglingar möjlighet öppen att genomgå dessa landtbruksläroverk bör vid hvarje sådant finnas ett lämpligt antal friplatser.” På Hamra var nästan ⅓ av eleverna “frielever” (anges i elevmatrikeln), och deras utnämnande bör ha föregåtts av någon form av behovsprövning. Det fanns också möjlighet till statligt stöd, vilket också noteras i matrikeln (i snitt delas 1400 kr ut per år). Det var Lantmannaskolan själv som administrerade detta, och statsbidraget var i alla fall senare behovsprövat[23] men tyvärr vet vi inte vilka kriterier som gällde. En slående sak är att man på Hamra över tid delade upp stöden i mindre delar. Mot slutet fanns två eller fyra elever som hade ett halvt “frielevskap”, och statsstödet varierade från 45 till 225 kr. Vi får anta att detta var för att fler skulle komma i åtnjutande av stöd.
En generell aspekt av internatkurser, där eleverna bor avsides på landet, är att skolan ofta tar viss ansvar för aktiviteter utom skoltid. På Lunnevad, där Östergötlands andra Lantmannaskola låg, anordnades mängder av aktiviteter som föreläsningar, fester och utflykter[24], men jämförelsen med Hamra haltar eftersom Lunnevad också annordnade en tvåårig allmän folkhögskola och alltså hade betydligt fler elever totalt. I ett minneshäfte för vinterkursen på Hamra 1930/31 finns, förutom foton på elever, lärare, huvudbyggnanden och lärobyggnaden även den numera försvunna byggnaden Granstorp. Denna timrade stuga hade förmodligen saknat torpare sedan 1899, och dess uppträdande i minnesskiften kan tolkas som att den användes för sociala aktiviteter. Vi kan också gissa att Lantmannaskolan på Hamra på något sätt haft en relation till Lanthushållsskolan på Rimforsa Strand/Storgården. För inte kan man missat möjligheten att para ihop unga utbildade (blivande) bönder med unga utbildade blivande bondmoror? Jag har sett bilder som kan tolkas som en gemensam sammankomst på Hamra. Vad vi vet med säkerhet är att Ingemar Gezelius satt med i styrelserna i alla tre skolorna (Lantmannaskolan, Lanthushållsskolan och Lanthushållsskoleseminariet) och att Ingemars hustru Kallia var med i styrelsen för Lanthushållskolan.
ELEVERNA
Totalt 672 elever studerade vid Hamra Lantmannaskola[25], och antal elever per år varierade mellan 22 och 37, vilket gjorde Hamra till en av de större lantmannaskolorna i Sverige[26].
I skolans elevmatrikel[27] kan vi se vilka som läste, varifrån de kom (faderns hemvist) och hur gamla de var. Med tanke på att det fanns minst en lantmannaskola per län, så är det inte förvånande att drygt 94% av eleverna var från Östergötland (633 av 671 elever vars geografiska ursprung kunnat fastställas). Eleverna kom från drygt 130 av Östergötlands 170 socknar, och fördelar vi eleverna på dagens kommuner dominerade Linköpings kommun stort (190), följt av Kinda kommun (88), Motala (74), Norrköping (70) och Mjölby (68). De lite mindre kommunerna Ödeshög, Åtvidaberg, Söderköping, Finspång och Vadstena bidrog med 108 elever (drygt 20 per kommun), medan Boxholm, Valdemarsvik och Ydre bidrog minst (34 elever, alltså drygt 10 per kommun). Fördelningen speglar förstås befolkningstätheten, men det är uppenbart att extra många elever kom från närområdet: Drygt 5% av eleverna kom från Vårdnäs och Tjärstad socknar, som 1920 bara hade knappt 1,4% av Östergötlands invånarantal, så detta område var överrepresenterat med en faktor 4 eller 5. Över lag var elever från Kinda härad överrepresenterade: de utgjorde drygt 15% av eleverna[28], medan häradet bara hade 6% av Östergötland invånare (alltså en faktor på knappt 3). Vissa by- och gårdsnamn förekommer flera gånger, och till exempel kom hela nio elever från byn Njölhult i Horn (vilket kan tolkas som att tidigare elever måste talat väl om själva utbildningen). Vi hittar också tre gärdalabor bland eleverna: Knut Andersson (Gärdala Storgård 1927-8), Manne Pettersson (Gärdala Lillgård, 1927-8) och Kurt Larsson (Groveda, 1934-5), och tre ytterligare från angränsande gårdar (Claes Bertil Isaksson, Fäntebo; Valdemar Andersson, Skeda; Yngve Petterson, Kåtebo). Höjer vi blicken ytterligare hittar vi elever från Opphem, Hackel och Brokind. Med så många lokala elever är det uppenbart att skolan måste satt ett kraftigt avtryck bland den jordbrukande befolkning i Gärdala och Kinda, och utgjorde en viktig del i den professionalisering som skedde av jordbruket vid denna tid, men många nya ideer, utvärderingar, fältförsök och kunskapsspridning, och organisering i fackliga organisationer (Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) bildades 1917 och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) 1929).
Det fanns också enstaka elever från annat håll, främst Kalmar län (16), Stockholms län (7), och Jönköpings län (4), men också sex elever från Södermanlands län, Västergötland, Värmland och Uppland. Dessutom fanns det tre elever vars fäder bodde i Lettland, Finland eller Österrike. Eftersom hemort noterades som faderns bostadsort, är det fullt möjligt att en del av dessa elever kanske bodde i Östergötland, eller hade släkt- eller annan anknytning hit.
Inga kvinnor genomgick utbildningen vilket spegar genuskonventionerna vid denna tid. I förarbetena till Lantmannaskolornas inrättade 1887, står det att “Landtmannaskolans ändamål är att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke.”[29] I senare styrdokument specificeras dock inte elevernas genus[30], och senare hände det att enstaka kvinnor läste Lantmannautbildningen[31]. Ett lokalt exempel var Birgit Göransson från Tjärstad (Svenmyra, Bestorp) som 1944-45 läste Lantmannakursen på Lunnevad (Birgit var troligen arvtagare till gården Svenmyra; hennes mormor och morfar hade fyra döttrar, och hon verkar ha varit enda barnbarnet).
LÄRARNA
En skola är inte bara formativ för eleverna, utan också för lärarna. Därför är det intressant att utreda vilka som jobbade på Hamra lantmannaskola. Förutom “ordinarie lärare” fanns tjänstebeteckningen “2:e lärare”, “vikarie” och “timlärare”. För de tre första verkar agronomexamen varit ett krav. Sådana utbildningar, som var 3-åriga, fanns på Ultuna (Uppland) och Alnarp (Skåne), och inträde där krävde studentexamen samt jordbrukspraktik i någon form. Det var alltså högt ställda krav på lärarna. Vi kan nog konstatera att lärare på Lantmannaskolor inte var ett högstatusarbete: de flesta arbetade bara 1-2 säsonger, och många flyttade under några år runt på flera Lantmannaskolor och Lantbruksskolor. Om detta berodde på dålig lön, dåliga tjänstebostäder, eller att arbetet kanske inte varade hela året, kan vi bara spekulera om. Man kan också tänka sig att detta var ett utmärkt sätt att samla bred erfarenhet av stor betydelse för en karriär inom t ex rådgivning. Att ha erfarenhet från olika delar av landet bör förstås ha varit positivt för karriären.
Förutom föreståndare Gezelius, fanns det en eller två lärare beroende på antal elever. Nedan är de 14 lärare jag identifierat i matriklar för agronomer från Ultuna[32] och Alnarp[33], och för båda orterna[34]. Där saknas uppenbart lärare, kanske mest för att biografierna i matriklarna skrivits av personerna själva och en del valde att mycket översiktligt redovisa kortvariga anställningar tidigt i karriären.
1913-?: A. Larsson. Kan ej återfinnas i matriklar eller HS.
Två personer var anställda som jordbrukskonsulenter vid Hushållningssällskapet 1913, och listas under “Undervisare i jordbruk” i dess officiella statistik. Däremot kan vi inte vara säkra på om dessa båda undervisade vid Hamra Lantmannaskola, eller Lantbruksskolan i Bjärka Säby, eller båda.
1913-?: Josef Hagman (1885-1948) född i Rinna, Östergötland. Alnarp 1910. Undervisade vid Tomta lantbruksskola, bland annat som förstelärare, och blev 1913 utsedd till Andre Jordbrukskonsulent vid Hushållningssällskapet i Östergötland (senare förste jordbrukskonsulent). Från 1940 var han egnahemsdirektör i Östergötlands län. Invaldes 1942 i Lantbruksakademien och var ledamot av Östergötlands läns landsting och Linköpings stadsfullmäktige. Han var också riksdagsledamot för Högern: andra kammaren 1933–1936, första kammaren 1944-48[35].
1913-?: Tage Fredriksson (1874-??) född i Västra Tollstad, Östergötland, med examen från Alnarp 1909. Efter 1920 drev han två gårdar i västra Östergötland, men innan dess var han bland annat lärare vid vandringsrättarekurserna på Bjärka-Säby lanbruksskola.
1916-18: andrelärare Sven Gustaf Sixtensson (1893-19??) från Gävleborgs län, examen vid Ultuna 1915. Han arbetade vid fyra olika lantmannaskolor/lantbruksskolor, innan hans blev involverad i husdjursavel. Först som konsulent hos ”Svenska Ayrshireföreningen” (en skotsk nötras), sedan som konsulent och sekreterare hos ”Avelsföreningen för SRB” (Svensk Röd och vit Boskap). Det senare var en ras som skapades 1928, bland annat utifrån Ayrshire-nöt.
1918-19: lärare Alfred Gideon Johansson (1889-1957) från Skaraborgs län, examen vid Ultuna 1917. Han blev senare anställt på Hushållningssällskapet i Linköping som täckdikningskonsulent och därefter vid Lantbruksnämnden i Linköping.
1919-20: folkskolärare Olof Bolin (1878-1950) var född på Gotland och hade avlagt folkskollärarexamen i Linköping 1899. Somrarna 1919 och 1920 anordnade han kurser för ”vinnande av behörighet att undervisa i yrkesbestämd fortsättningsskola för jordbruk”. Denna udda kurs har jag inte lyckats hitta mer information om.
1919-26: lärare Alf Lennart Stigen (1895-19XX) från Malmö, som fick sin examen i Alnarp 1918. Stigen hade också en annan anställning vid en lantbruksskola (Tomta, i Västmanland). Kom senare att fokusera på mejeriverksamhet, och var under mycket av sitt yrkesliv anställd vid AB Separator, i Stockholm.
1921: vikarierande lärare Gösta Vitalis Marell (1896-19XX) från Norrtälje (Uppland), examen vid Ultuna 1920. Innan Hamra hade Marell arbetat vid Lantbruksskolan i Bjärka-Säby och fortsatte sedan vid en annan lantmannaskola och en mejeriskola. Så småningom blev han byråagronom vid Kungliga Lantbruksstyrelsen (Stockholm).
1925: vikarierande lärare Jacob Verner Hagman (1895-1968) från Stora Åby (Ödeshög), examen vid Ultuna 1924. Arbetade senare i Linköping en tid, dels på Hushållningssällskapet och dels på Sveriges utsädesförening. Senare började han som jordbrukskonsulent vid Stockholms läns och stads hushållningssällskap.
1925-27: lärare Yngve Sigurd Valdemar Hansson (1898-19??) född i Lomma (Skåne), agronomexamen i Alnarp 1923. Hade tidigare arbetat på Dala lantbruksskola, och var under sju år rektor för Ökna lantmannaskola (Södermanland), och senare föreståndare och rektor för mejeriskolan på Alnarp.
1926-27: extralärare Sune Gustaf Hjalmar Träskman (1901-1962) född i Häradshammar (Vikbolandet), examen i Alnarp 1926. Efter Hamra arbetade han som försöksassistent i jordbruksförsök, samt vid åtminstone en annan lantmannaskola. Han blev sedemera författare i upplysningsbranschen: medarbetare i ”Svensk Lantbrukslexion” (1941), ”Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok” (1942-48), ”Hönsbok” (1944), ”Fjäderfäskötsel” (1948 med flera senare utgåvor), och ”Sveriges fjäderfäskötsel” i två band (1951).
1927-30: Arnold Lorensson (1902-1966) från Kalmar, agronomexamen från Alnarp 1927. Även han kombinerade lärarjobbet på Hamra med att vara biträde vid Hushållningssällskapet. Hösten 1930 lämnade han Hamra för att bli betinspektör vid Roma sockerfabrik på Gotland. Han gifte sig 1932 med Sonja Boquist från Söderö (Kättilstad), och upprätthöll alltså viss kontakt med bygden.
1927-34: ordinarie lärare Karl Luther Fransson (1895-1963) född i Linderås (Jönköpings län), agronomexamen i Alnarp 1920. Arbetade efter examen som ordinarie lärare på Torsta lantmannaskola (Jämtland). Sista året på Hamra hade han också rollen som rektor, en roll som han behöll när skolan flyttade till Höje på Omberg (se nedan). Under sin tid på Hamra var han också extra jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapet.
1930-31: extralärare Göran Knutsson (1907-79) född i Gamleby, examen från Ultuna 1930. Knutsson var en mångsidig figur, som läste vidare på Ultuna på 1930t, där han också arbetade som lärare. Dessutom var han vandringsrättare vid Hushållningssällskapet. Han avancerade inom Uppsala läns hushållningssällskap för att så småningom bli dess direktör (1958-76), och blev 1974 invald i Kungliga skogs- och lantbruksakademien[36]. Han gjorde dessutom uppdrag åt FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) i Nepal, skrev om hampodling och gjorde upplysningsfilmer.
1931-33: lärare Nils-Herman Bertil von Zweigbergk (1906-1974), från Vist (Östergötland), examen vid Ultuna 1931. Arbetade på totalt sex olika lantmanna- och lantbruksskolor. Sedemera rektor vid Ingelstads lantmannaskola (Småland), och rektor vid Ultuna lantbruksskola (Uppland).
1934: Nils Martin Heidendahl (1907-2000) från Skåne, examen i Alnarp 1933. Innan Hamra hade han arbetat vid Dingle Lantmannaskola (Bohuslän). Efter Hamra blev han byråagronom vid Kungliga lantbruksstyrelsen och byråassistent i Statens Egnahemsstyrelse. Under kriget var han sekreterare i Statens Livsmedelskommission och i Statens linnämnd samt verkställande direktör för Riksförbundet lin & hampa (från 1943). Han var också sekreterare i fyra statliga utredningar, en om ”Jordbrukets inriktande under försvårad tillförsel och krig” (1939), två om sockerbetspris och sockertillverkning (1941) och en om Hushållningssällskapens organisation (1942). Efter denna mycket aktiva period fortsatte han som VD för Riksförbundet lin & hampa till 1970. Han var bekant med den svenske stjärndiplomaten Gunnar Jarring (1907-2002) som beskriver honom som ”bänkkamrat 1957-88”, men oklart vad det innebar eftersom Jarring var rumsligt rörlig under denna period (FN-ambassadör 1956-58, ambassadör i Washington 1958-63 och Moskva 1964-73, FN medlare i Mellanösternkonflikten 1967-90). År 1970 publicerade Heidendahl tillsammans med Gustav Svensson ”Utredning rörande odling och beredning av spånadslin i Sverige” för Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vidare gav han ut boken ”Spånadsväxtodlingen i Sverige 1940-1965” en bok som sammanfattar den statsunderstödda lin- och hampodlingen som initierades under kriget och som upphörde 25 år senare. Han skrev den på uppdrag av Riksförbundet lin och hampa (ett förbund som för övrigt verka ha lagts ner 1970).
1934-35: Oskar Emil Tage Johansson (1903-68) från Kalmar, examen i Alnarp 1932. Innan Hamra hade han arbetat på Lantmannaskolan i Sala, och liksom Luther ovan flyttade han med till Höje på Omberg. Där arbetade han som lärare fram till 1943, då han började arbeta på Svalövs lantmannaskola.
1934?: Erik Herman Fröberg (1899-1988) Ultuna 1926.
VAD HÄNDE SEN?
När Gezelius gått bort erbjöds Hushållningssällskapet att köpa Hamra för att kunna driva skolan vidare. Men Hushållningssällskapet var mindre intresserat. Dels var ju lokalerna inte perfekta, dels hade sällskapet planer på att samordna alla utbildningar man stöttade till en plats. Därför valde man att tillfälligt förlägga lantmannautbildningen till Omberg (Höje). Här hade det i många år funnits en skogsskola som nyligen lagts ner, så det fanns både lämpliga elevbostäder och lokaler för undervisning. Även om detta var tänkt som ett provisorium så kom kriget emellan och Lantmannaskolan var verksam där fram till 1955. Då las skolorna i Höje, Lunnevad och Bjärka Säby ner, och istället öppnades en ny skola inom lantbrukets område i nybyggda lokaler i Vreta Kloster. Där fortsatte under några år lantmannautbildningen enligt äldre upplägg, men 1963 kom nya statliga riktlinjer som förändrade utbildningsprogrammen i grunden. Efter 75 år upphörde därmed lantmannaubildningen i Östergötland.
REFLEKTION
Av egen och andras erfarenhet vet vi att de första åren som ”ung vuxen” ofta ger bestående intryck och viktiga erfarenheter. På samma sätt vet vi att den första anställningen man har kan få stor betydelse av resten av karriären. Därför kan vi dra slutsatsen att Lantmannaskolan i Hamra under sin drygt 20-åriga verksamhetstid kom att betyda en hel del för hela 700 personer.
För eleverna innebar det en utbildning om moderna jordbruksmetoder, och många nya kontakter med andra (blivande) bönder. Några av eleverna kanske träffade sin blivande hustru här. Men vilken typ av minnen bar dom med sig från Gärdala? De flesta lär ha kommit hit med tåg, och rimligen blivit hämtade vid Gärdala hållplats med hästskjuts, eller senare bil. De kom hit kring den 1 november, och tillbringade vintern och vårvintern här. Vad gjorde de på fritiden? Umgicks man med andra i bygden? Det enda vi vet med säkerhet är att lantmannaskolan var en viktig inkomstkälla för affären i Gärdala[37].
För många av lärarna var det första anställningen efter en akademisk examen, liksom första erfarenheten som lärare. Värt att notera är att de flesta lärare förmodligen bodde på Hamra under arbetet där, och att detta gav Gärdala ett tillskott av högutbildade. Eftersom de flesta lärare arbetade på Hamra bara några år, innebar det också en hög omsättning av högutbildade.
Vi får förmoda att erfarenheterna från Hamra påverkat lärarnas fortsatta arbete inom lantbruksutbildning och lantbruksrådgivning, och vi kan notera att några av dem senare fick stort inflytande på jordbruket i Sverige. I främsta rummet här hamnar Heidendahl, som under 1940-talet var sekreterare i två viktiga utredningar om jordbrukets förutsättningar och framtid (Krigsberedskap, och hushållningssällskapens organisation). Sixtensson var drivande i skapandet av SRB, en nötras av största betydelse under 1900-talet (och även idag). Träskmans böcker om hönsskötsel fick mycket stor spridning och inflytande. Knutsson hade stort inflytande på jordbruket, inte bara i Uppsala län, och blev invald i Kungliga skogs- och lantbruksakademien.
Man kan vidare fundera på om lärarnas intresse och blivande val av professionell fördjupning avgjordes på Hamra? Jag tänker då på Luther Fransson, von Zweigbergk och Tage Johansson som fortsatte som lärare, Sixtensson och husdjursavel, Träskman och höns samt Gideon Johansson och täckdikning. Var det ämnen de satts att undervisa i, och ett intresse som då väcktes?
En annan intressant observation är det senare engagemanget för alternativa grödor. Lorensson, Knutsson och Heidendahl kom alla att vara viktiga i de ansträngningar som gjordes under och efter andra världskriget för att säkra svensk tillgång till fiber (spånad): alltså lin och hampa. Som av en tillfällighet kom åtminstone två lantbrukare i vår trakt att odla hampa: Timar Pettersson på Groveda, och Eric Pettersson på Sjöberga (som odlade hampa när han var arrendator på Kättilstad prästgård).
[1] Harald Schött (1913) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 1. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 289 sidor.
[2] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationsen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Söner.
[3] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationsen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1984, P.A. Norstedt Sönder.
[4] Svensk författningssamling (1918) Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. Given den 8 november 1918. Stockholm, 1918: 2529-2539. (Svensk författningssamling 1918:923)
[5] Svensk författningssamling (1919) Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. Givet den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2477-2477. (Svensk författningssamling 1919:856)
[6] Svensk författningssamling (1919) Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. Given den 5 december 1919. Stockholm, 1920, 2488-2493. (Svensk författningssamling 1919:857)
[7] Eva Gram (1964) Lanthushållsundervisningen. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 188-190.
[8] Harald Schött (1913) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 1. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 289 sidor.
[9] Harald Schött (1914) Östergötlands läns hushållningssällskaps historia. Del 2. Linköping, Östgöta correspondentens Boktryckeri. 522 sidor.
[10] Ingemar Gezelius (1930) Hamra Lantmannaskola. Svenska Lantmannaskolans Årsskrift, s 21-22.
[11] Anonym (1917) Hamra lantmannaskola. Lantmannens Månadsblad: till det mindre Jordbrukets Tjenst. s 102
[12] Gods & Gårdar
[13] Svensk författningssamling (1919) Nr 856 Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda landmannaskolor. 2477-2487.
[14] Provinstidningen Dalsland, 1916-09-27
[15] H. Schött (1913-14) Östergötlands Läns Hushållningssällskaps historia. 2 volymer.
[16] Carl Gustaf Carlsén (1887-???), länsjägmästare i Östergötland sedan 1920.
[17] Erik HERMAN Förberg 1899, utexaminerad från Ultuna 1926, och 1927-28 inspektor vid en gård i Sörmland.
[18] Svensk författningssamling (1918) Nr 923 Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. 2530-2539.
[19] Svensk författningssamling (1919) Nr 856 Kungl. Maj:ts reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor. 2477-2487.
[20] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[21] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1884, P.A. Norstedt Söner.
[22] Tenhults lantmannaskola i Småland införde avgifter 1919 efter att ha varit gratis några år.
Albert Gustawson (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842-1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912-1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskols i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927.
[23] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[24] Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och Lantmannaskola Lunnevad. Redogörelse för verksamheten 1944-45. Östgötens boktryckeri, Linköping, 28 sidor.
[25] Åke Wallinder (1964) Lantbruksundervisningen i Östergötland 1914-1964. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 176-187.
[26] Albert Gustawson (1927) Jönköpings läns lantbruksskola 1842-1912 samt densammas arvtagare Jönköpings läns lantmannaskola i Tenhult 1912-1927. Bilaga till Jönköpings läns lantmanna- och lanthushållningsskols i Tenhult framställningar till Jönköpings läns landsting 1927.
[27] Del av Hushållningssällskapets arkiv vid Riksarkivet i Vadstena.
[28] Åke Wallinder (1964) Lantbruksundervisningen i Östergötland 1914-1964. I “Med bönder och fiskare i Östergötland. Östergötlands Läns Hushållningssällskap 1914-1964. Sidorna 176-187.
[29] Statens offentliga utredningar 1887:3. Underdånigt betänkande angående organisationen af rikets lantbruksläroverk, afgifvet av den härför af Kongl. Majt. i nåder tillsatta komité. Stockholm, 1884, P.A. Norstedt Söner.
[30] Svensk författningssamling (1918) Nr 923 Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor. 2530-2539.
[31] 1944-45 läste Birgit Göransson från Tjärstad (Svenmyra, Bestorp) Lantmannakursen på Lunnevad. Per Söderbäck (1945) Östergötlands folkhögskola och lantmannaskola Lunnevad 1944-45. Östgötens Boktryckeri, Linköping, 28 sidor. Birgit var troligen arvtagare till gården (hennes mormor och morfar hade fyra döttrar, och hon var enda barnbarnet).
[32] Ultuna Elevkår (1932) Matrikel över styrelsemedlemmar, lärare och elever vid Ultuna Lantbruksinstitut 1848-1932. Uppsala, 380 s.
[33] Sigfrid Andersson (1935) Alnarps matrikel. Matrikel över lärare och elever i agronom- och konsulentkurserna vid Alnarp 1862-1933. Malmö, 446 s.
[34] Jacob Bjärsdal (1953) Sveriges agronomer 1900-1952. 2.800 biografier över agronomer i Sverige. LTs Förlag, 265 s.
[35] https://sv.wikipedia.org/wiki/Josef_Hagman
[36] Anonym (1980) Avlidna svenska ledamöter av Skogs- och Lantbruksakademien. Göran Knutsson. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift 119: 305.
[37] Enligt Saga Pettersson, Karl-Henrik Petterssons mamma, som drev affären en period med sin syster