Per Milberg
Mellan 1 juni 1910 och 31 oktober 1959[1] [2] [3] fanns en så kallad ”Postanstalt av 1a klassen” i Gärdala. I städer fanns det ”Postkontor”, och på avlägset liggande platser 2a klassens postanstalter. Postanstalterna hade vissa begränsningar i hur tunga försändelser som kunde skickas/tas emot, och i hur mycket pengar som fick hanteras. Samlingsbegreppet för de tre typerna var ”Poststation”.
Postverket hade tidigt sett fördelen med postbefordran med järnväg. Därför fanns i koncessionshandlingen för järnvägen, som godkändes 19 nov 1897, en paragraf om befordran av post: “... åligger koncessionshavarne att å järnvägen fortskaffa, trupper, fångar och allmänna posten …”. Följdaktligen beställde ÖCJ två vagnar som var kombinerade post- och personvagnar (tredje klass); postkupén upptog ungefär en tredjedel av vagnen[4], varav den ena var levererad när trafiken på banans startade 1902[5].
Postverket hade pekat ut sju orter längs banan där nya postanstalter - så kallade järnvägspoststationer - borde inrättas i anslutning till planerade stationer, samt tre där befintliga poststationer skulle flyttas till den blivande stationen (Bjärka-Säby, Brokind, Rimforsa). Det senare innebar att lokaler och personal sades upp, och förstås att dåvarande postföring ändrades i grunden. Flera linjer som fraktade post med häst och vagn från Linköping söderut förlorade sina postföringskontrakt, vilket även drabbade den post som fraktats med ångbåt längs Kinda kanal[6].
I detta skede fanns Gärdala inte med i diskussionerna om järnvägspoststationer; platsen var ju då inte tänkt att vara en hållplats, utan bara ha en banvaktare. Det var först 1904 som hållplatsen öppnades officiellt. Men det skulle alltså dröja till 1 juni 1910 innan järnvägspoststationen öppnades. De två första åren var det banvakten Anders Johan Hjelm som ansvarade för posten, men hans fru Alma Ottilia Hjelm tog över uppgiften 1912. Ersättningen för jobbet med posten var 240 kr år 1915, ett år då Alma sålde frimärken för knappt 500 kr[7]. Som jämförelse var brevportot (20 g) detta år 10 öre.
Framtiden för Gärdala postanstalt blev dock osäker. Ledning för ÖCJ sa nämligen upp avtalet med Postverket från 1 juli 1920, och postmästaren i Linköping ansåg att Gärdala postanstalt då kunde dras in. Postdirektören besökte Gärdala, och föreslog därefter för poststyrelsen att poststationen skulle dras in och att berörda korrespondenter istället skulle betjänas med lösväska från Brokind eller Opphem. En orsak till postens negativa inställning var, förutom att volymerna var små, att de inte kunde hitta någon villig att sköta poststationen mot tillräckligt låg ersättning. Förslaget till indragning återkallade dock två veckor senare, då “ombud för korrespondenterna i Gärdala hade besökt postdirektionen och meddelat att de funnit en person som var villig att sköta poststationen på lägre villkor.” Den villiga personen var handelsidkaren Anna Lovisa Sundström och posten flyttade från järnvägsstationen till affären; ersättning var nu 696 kr per år. Hon följdes 1923 av handlanden Knut Tore Lifvergren, som i sin tur lämnade över 1925 till Gustaf Simeon (eller Simon) Johansson och 1930 till Anna Ingeborg Andersson. Anna sade dock upp sitt avtal våren 1945, och frågan om en återförening av posten med järnvägen aktualiserades då. Järnvägsstyrelsen var dock inte positiv och skrev: "att vissa svårigheter föreligga för en sammanslagning av post- och järnvägsgöromålen vid Gärdala. Om en sådan sammanslagning skulle äga rum, måste först stationshuset tillbyggas, då expeditionsutrymmet för närvarande icke är tillräckligt stort för postens expedierande". Postverksamhet fortsatte därför under provisoriska former i affären, med följande ansvariga: Sven Erik Strindby (1945-47), Gustaf Uno Nyman (1947-50), Sven Gustaf Raask (1950-55) och Bertil Emanuel Sandberg (1955-56). Därefter återförenades posten med järnvägen, och det blev platsvakt Kerstin Linnea Malmqvist som ansvarade för postgöromålen fram till indragningen 31 oktober 1959 (då även stationen lades ner)[8].
Två stämplar med texten ”Gärdala” användes genom åren för att stämpla frimärken. I början stämplades också ankomstdatum på baksidan av kuvert, en skyldighet som upphörde 1922. Den första stämpeln ser typiskt gammaldags ut och går under benämningen ”Normalstämpel av typ 33”. Under första halvan av 1930-talet byttes denna mot ”Normalstämpel av typ 59” med ett betydligt modernare utseende. Den yngsta “typ 33” jag känner till är från 11 april 1931, medan den äldsta “typ 59” är från 13 dec 1934. Under 1939-45 fanns en tredje stämpel, utan ortnamn för att inte avslöja försändelsens geografiska ursprung: ”Postanstalten 1228N”. Denna stämpel var i första hand avsedd för militärpost, och även om alla postanstalter hade dylika stämplar var det nog så att de flesta mindre postanstalter aldrig fick användning för dem. Inga exempel är kända av brev eller kort stämplade med “Postanstalten 1228N”.[9]
Exempel på de två poststämplar som användes i Gärdala; Normalstämpel av typ 33 överst och Normalstämpel av typ 59 mellan. Underst ett exempel på hur den anonyma stämpeln under andra världskriget såg ut (från postanstalten 1228G, dvs Brokind).
[1] Göran Heijtz red. (2020) FACIT Postal X. 620s.
[2] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[3] Erik Lindgren (1997) Posthistoria från Kinda härad i Östergötland. Posthistorisk skriftserie 267, 30 sidor, Växjö.
[4] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[5] ÖCJ (1918) Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag de första 20 åren: Historisk-ekonomisk beskrivning. Linköping, 101 sidor.
[6] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[7] Niklas Adell & Per-Olov Brännlund (1999) Östra Centralbanan Linköping-Hultsfred. De första hundra åren. Frank Stenvalls Förlag, 296 s.
[8] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[9] Göran Heijtz red. (2020) FACIT Postal X. 620s.
Postverket hade tidigt sett fördelen med postbefordran med järnväg. Därför fanns i koncessionshandlingen för järnvägen, som godkändes 19 nov 1897, en paragraf om befordran av post: “... åligger koncessionshavarne att å järnvägen fortskaffa, trupper, fångar och allmänna posten …”. Följdaktligen beställde ÖCJ två vagnar som var kombinerade post- och personvagnar (tredje klass); postkupén upptog ungefär en tredjedel av vagnen[4], varav den ena var levererad när trafiken på banans startade 1902[5].
Postverket hade pekat ut sju orter längs banan där nya postanstalter - så kallade järnvägspoststationer - borde inrättas i anslutning till planerade stationer, samt tre där befintliga poststationer skulle flyttas till den blivande stationen (Bjärka-Säby, Brokind, Rimforsa). Det senare innebar att lokaler och personal sades upp, och förstås att dåvarande postföring ändrades i grunden. Flera linjer som fraktade post med häst och vagn från Linköping söderut förlorade sina postföringskontrakt, vilket även drabbade den post som fraktats med ångbåt längs Kinda kanal[6].
I detta skede fanns Gärdala inte med i diskussionerna om järnvägspoststationer; platsen var ju då inte tänkt att vara en hållplats, utan bara ha en banvaktare. Det var först 1904 som hållplatsen öppnades officiellt. Men det skulle alltså dröja till 1 juni 1910 innan järnvägspoststationen öppnades. De två första åren var det banvakten Anders Johan Hjelm som ansvarade för posten, men hans fru Alma Ottilia Hjelm tog över uppgiften 1912. Ersättningen för jobbet med posten var 240 kr år 1915, ett år då Alma sålde frimärken för knappt 500 kr[7]. Som jämförelse var brevportot (20 g) detta år 10 öre.
Framtiden för Gärdala postanstalt blev dock osäker. Ledning för ÖCJ sa nämligen upp avtalet med Postverket från 1 juli 1920, och postmästaren i Linköping ansåg att Gärdala postanstalt då kunde dras in. Postdirektören besökte Gärdala, och föreslog därefter för poststyrelsen att poststationen skulle dras in och att berörda korrespondenter istället skulle betjänas med lösväska från Brokind eller Opphem. En orsak till postens negativa inställning var, förutom att volymerna var små, att de inte kunde hitta någon villig att sköta poststationen mot tillräckligt låg ersättning. Förslaget till indragning återkallade dock två veckor senare, då “ombud för korrespondenterna i Gärdala hade besökt postdirektionen och meddelat att de funnit en person som var villig att sköta poststationen på lägre villkor.” Den villiga personen var handelsidkaren Anna Lovisa Sundström och posten flyttade från järnvägsstationen till affären; ersättning var nu 696 kr per år. Hon följdes 1923 av handlanden Knut Tore Lifvergren, som i sin tur lämnade över 1925 till Gustaf Simeon (eller Simon) Johansson och 1930 till Anna Ingeborg Andersson. Anna sade dock upp sitt avtal våren 1945, och frågan om en återförening av posten med järnvägen aktualiserades då. Järnvägsstyrelsen var dock inte positiv och skrev: "att vissa svårigheter föreligga för en sammanslagning av post- och järnvägsgöromålen vid Gärdala. Om en sådan sammanslagning skulle äga rum, måste först stationshuset tillbyggas, då expeditionsutrymmet för närvarande icke är tillräckligt stort för postens expedierande". Postverksamhet fortsatte därför under provisoriska former i affären, med följande ansvariga: Sven Erik Strindby (1945-47), Gustaf Uno Nyman (1947-50), Sven Gustaf Raask (1950-55) och Bertil Emanuel Sandberg (1955-56). Därefter återförenades posten med järnvägen, och det blev platsvakt Kerstin Linnea Malmqvist som ansvarade för postgöromålen fram till indragningen 31 oktober 1959 (då även stationen lades ner)[8].
Två stämplar med texten ”Gärdala” användes genom åren för att stämpla frimärken. I början stämplades också ankomstdatum på baksidan av kuvert, en skyldighet som upphörde 1922. Den första stämpeln ser typiskt gammaldags ut och går under benämningen ”Normalstämpel av typ 33”. Under första halvan av 1930-talet byttes denna mot ”Normalstämpel av typ 59” med ett betydligt modernare utseende. Den yngsta “typ 33” jag känner till är från 11 april 1931, medan den äldsta “typ 59” är från 13 dec 1934. Under 1939-45 fanns en tredje stämpel, utan ortnamn för att inte avslöja försändelsens geografiska ursprung: ”Postanstalten 1228N”. Denna stämpel var i första hand avsedd för militärpost, och även om alla postanstalter hade dylika stämplar var det nog så att de flesta mindre postanstalter aldrig fick användning för dem. Inga exempel är kända av brev eller kort stämplade med “Postanstalten 1228N”.[9]
Exempel på de två poststämplar som användes i Gärdala; Normalstämpel av typ 33 överst och Normalstämpel av typ 59 mellan. Underst ett exempel på hur den anonyma stämpeln under andra världskriget såg ut (från postanstalten 1228G, dvs Brokind).
[1] Göran Heijtz red. (2020) FACIT Postal X. 620s.
[2] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[3] Erik Lindgren (1997) Posthistoria från Kinda härad i Östergötland. Posthistorisk skriftserie 267, 30 sidor, Växjö.
[4] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[5] ÖCJ (1918) Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag de första 20 åren: Historisk-ekonomisk beskrivning. Linköping, 101 sidor.
[6] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[7] Niklas Adell & Per-Olov Brännlund (1999) Östra Centralbanan Linköping-Hultsfred. De första hundra åren. Frank Stenvalls Förlag, 296 s.
[8] Erik Lindgren (1997) Något om posten vid Östra centralbanan (Linköping-Hultsfred). Posthistorisk skriftserie 288, 29 sidor, Växjö.
[9] Göran Heijtz red. (2020) FACIT Postal X. 620s.